Och jag vände inte vid dörren... Men om mitt hjärta slog..
Som tur var fick jag en jätte söt tjej verkligen. Jätte go och snäll och var inte
alls som männsikor jag mött tidigare. Hon visste precis vad hon skulle säga för
att jag inte skulle få total panik.. Nu i efterhand så känns det som jag borde
sagt det till henne. Berättat för henne hur duktig hon var =) Och framför allt så
lyssna hon..


Men jag skulle väl inte vilja påstå att min läkarskräck är över.
Det känns iallafall lite bättre, och det är väl bättre än inget antar jag.


Och bara för att jag var så duktig idag så ska jag baka ananaspaj till
mig själv =) Christian ska på träning, det är därför jag får göra den själv...


Men nu... SOVA!!!!!